avon

Jag är riktigt tacksam över hur jag har det just nu, hur mkt mitt liv förändrats sedan förra året. Visst, vissa saker kunde vara bättre, men varför haka upp sig?

Förra året vid den här tidpunkten hade jag och M ingen lägenhet, inget riktigt jobb, ingen privat tid tillsammans, inga pengar och massor med annat som jag inte vill gå in på.. riktigt än. Vi bråkade ofta, mest om små saker eftersom vi var så otillfreds med tillvaron. Jag hade precis blivit misshandlad och mådde riktigt dåligt.

Nu har vi lägenhet, fast jobb och pengar.
Vi bråkar aldrig, utan iaf det höjs röster så är det över ett litet tjafs som går över i ett nafs. Tidigare hade det spårat ur.
Vi älskar varandra, rår om varandra.
Tar hand om varandra.
M har funnits där under de svåraste tiderna i mitt liv. Under de svåraste sjukdomar jag har genomgått och de var verkligen inte trevliga.
Jag är glad över att få leva, även fast mitt liv kanske skiljer sig rätt så rejält från andras. Men det gör ingenting. För jag finns, andas och är älskad och älskar.
Jag skulle kunna leva på kärlek, om man inte behövde äta för att överleva.

Det är du min M. Bara du som fick mig att vilja leva igen.